Hej alla. Välkommen hit. Idag tänker jag berätta om min mardrömsdag/-kväll igår.

Jag och sambo och två kompisar till oss hade bestämt oss för att gå på derbyt igår. Alltså, djurgårdens första hemma-match. Som bara råkar vara mot gnaget. Äckliga gnaget. Äckliga, äckliga gnaget. Hur som. Jag tänkte när vi beställde biljetterna att jag ska stå i klacken, det brukar vi göra. Jag trodde att matchen och trycket skulle vara som vid vilket derby som helst. Om jag skulle må illa eller få ont så kan jag alltid gå iväg. Naiva lilla flicka. Dumma mig. Vi kommer till råsunda och kön är lång och stämningen är hetsk. Det brukar den vara. Jaja. Folk börjar bråka med varandra. Publikvärdar måste gå ut i kön, poliser står och håller tillbaka. Illamåendet kommer. Jag får panik. Jag tror typ att min bebis kommer dö av att vara här. Min grottmänniskoinstinkt (som  jag aldrig haft förrut) slås på. De längst fram i kön ropar att vi ska backa, de där bak ropar att vi ska pressa fram. Jävla idioter, tror de på riktigt att vi kommer in fortare då? Ah, ok alla pressar framåt, SEN DÅ, DITT JÄVLA FITTNYLLE??? Jag blir så trött på jävla fjortishulliganer som inte har varken föräldrar eller liv. TÖNT! Vid den här tiden är jag arg, stressad, rädd och osäker. Alla bråkar med alla, alla tränger sig. Barnet har tokhicka och ligger och hickar på min kissblåsa. Polishästar kommer och ställer upp sig vid folkmassan som inte längre är ens i närheten av en kö längre, utan bara en hop människor som är hetsade. En börjar sjunga att den som inte hoppar han är gnagar-svin. Ja, tänker jag, utmärkt, hetsa lite till ditt ådi. Nu är paniken i mig på max och jag ska ur denna massa, till vilket jävla pris som helst. Känslan i mig nu är att jag måste få bort mitt barn därifrån. NU! Anna och Martin drar tag i en av poliserna som står och håller emot. Jag antar att dem säger att jag är gravid och jag måste ut därifrån. En väktare drar tag i min arm och bildar en kedja med tre andra väktare. De börjar lotsa mig ut ur massan. Då ser jag att väktaren som håller sin arm runt mig för att ta mig därifrån är Reine. Fina Reine. Han jobbar på Spendrups egentligen, men vill så gärna bli polis, så han jobbar som väktare all "ledig" tid han har och pluggar till polis. Lilla Reine, vi har gått fackliga kurser tillsammans. Han är en ruskigt bra människa. Då brister det för mig. Hakan skakar, halsen krymper ihop till ett sugrör. Jag skakar fram ett "Hej Reine." Han tittar på mig och ler. "Hej gumman!" Säger han med ett medlidande.

Under tiden som dem forslar mig därifrån, så är ju dem som blir knuffade sura så klart. En kille säger "Shiiiit assså, vaeproblemeeet?? Värsta tre stycken bara för en liten tjej??" Jag skrattar till, mitt i gråten. En liten tjej. Jag är fan 27 snart. En liten tjej? Really? Dessutom var ju han som sa det typ arton.

Vi kommer i alla fall ur. Då rider en av poliserna, mitt in i folkmassan. Jävla grisar poliser kan vara också. Samma skit som står på varsin sida. Om man klär av en sådan polis och en hulligan är det precis samma äckliga skrot och korn.

Varför går man inte på fotboll för att ha kul och älska sitt lag? För det kan vara en jävligt härlig kärlek man känner för sitt lag. Dumma dem.

Jag hörde dessutom att när klacken gick från solna station så kom det en gnagare som hela jävla klacken spöade på. Hur i helvete är man funtad då? Jävla äckel. ÄCKEL!!

Jag och sambo gick som ni kanske förstår inte på matchen. Jag höll min hand på min ofödda son som fortsatte hicka hela kvällen och lovade honom dyrt och heligt att aldrig mer så länge han bor i min kropp utsätta honom för sånt här. Aldrig mer!

Hugo är min bästa vän. Jag  har skrivit om det förut. Men idag, speciellt idag är han min bästis. Jag har varit deppig. Preggodeppig. Sådär tjock, ful, jobbig, mått illa, haft ont och så. Han har varit alldeles varm mot mig. Hållt sig undan när jag blivit irriterad, lagt sin tass på mig när jag varit ledsen. Lutat sin lurviga kropp mot min när jag haft ont. Han och jag är bästa vänner som ingen annan kan vara vän. Våran vänskap är den starkaste.

Jag satt här i soffan och surfade runt lite. Kollade på spjälsäng, babysitter och annat som ett barn tydligen måste ha. För trots att själva bebisen i sig är tämligen liten så har den en jävla massa tillbehör som kommer att ta upp halva lägenheten. Vi får flytta helt enkelt. Ha! Skojja. Känns som jag aldrig mer flyttar. Bor hellre på ballkongen. Oavsett årstid.

Jag satt där och surfade runt i alla fall. Då sa jag till hugo, samtidigt som min hand dränktes i hans änglapäls, att jag inte visste vad jag skulle göra när han dog. Det är något som kryper in på mig ibland. Usch. Då säger sambo att han också undrar vad som kommer hända när Hugo dör. Hur han ska kunna ta hand om mig. Sambo är rädd för min reaktion på Hugos död. Jag kommer inte att vara kontaktbar på ett par dagar, sen kommer jag att läka. Men det är inget jag måste ta itu med nu hur som. Här kommer en gammal bild på min bästa vän.

Fan vad jag längtar efter att det inte är sju miljarders miljoners tusen hundra miljarder kilo sand på vägarna. För jag vill fan åka rullskridskor och inlines.

För utanför oss så finns det en jäääätte-lång rakssträcka att åka värsta mycket på.

Planen för idag är att vara gräsänka och äta pasta carbonara.Gräsänka ska jag vara för sambo ska vara hemma hos hans vän och tippa på allt som går att tippa på. Så today is tha day that we will become ekonomiskt oberoende. Det ska bli kul.

Jag ska tända ett ljus idag för Martin också. För att jag längtar efter honom. Jag tycker att det är tungt att han är borta idag. Jag har behövt att han skulle leva mycket den senaste tiden. Jag hade ingen aning om att han var så viktig för mig. Det är väl för att båset är så in i helvetes tomt nu när kossan är borta.

Någon annan som jag saknar är Simon, min klippa. Min fina morbror.

Om ungefär en timme kommer min underbara vän Camilla med det där TENS-bältet jag ska låna. Hoppas att det får mig att inte ha så ont.