Fan också. Martin. Hur ska jag kunna fira första maj utan dig..?

Idag när jag gick från södra station till krukmakargatan så gick jag förbi korsningen till tanto. Träden är gröna nu Martin. Tänk att det var där du stod varje gång. Under trädet, med ena handen i fickan och den andra kände på din förlovningsring med ringfingret. Ditt leende. Det gör så ont ibland så det bara hugger och hugger utan barmhärtighet. Det hugger som för att döda i mig.

Jag gick fort förbi, tårana simmade kvar i ögonen så vägen var alldeles dimmig. Tills de blev för många och svämmade ner över mina varma kinder.

Jag saknar dig så mycket. Jag tänker så mycket på dig. På att jag precis hade fått bli din vän på riktigt. Sen bara dog du ifrån det oss som skulle vara förevigt. Från det som skulle växa och bli stort och äventyrligt.

När vi åt, jag och sambo så skulle jag berätta för honom om trädet där du stod. Halsen snörpte. Sen kom det förskräckliga gråten. Jag vill inte att du inte ska vara hos mig. Jag vill kunna va arg på dig och bråka med dig och skratta runt med dig och allt däremellan.

Idag började dagen med mvc. Eller bmm (barnmorskemottagning) som det är egentligen. Mätte maggen. Kolla puls på bebis och blodtryck på mig. Mina värden är bättre nu när jag inte spyr längre. Förrutom (h)järnvärdet, det var samma lika. Jag spyr "bara" två gånger i veckan ungefär. Men det är en jävla förbättring i alla fall. Bellyn är 29 centimeter. Precis perfekt för min vecka. Det är bra det! Bebis hjärta pickar, pick, pick, pick, pick.

Efter besöket där så åkte jag till ssu´s huvudkontor i zinken. Där träffade jag dem andra som blivit valda till att sitta i ett fackligt utskott där. Jag har ju inte riktigt dem kvalifikationerna som krävs för detta uppdrag. Men det jag inte hängde med på kunde jag fråga om. Dem tog så bra hand om mig minsann. Jättehärliga människor som jag ska planera och utföra med. Vi är fem stycken som blivit valda av LO. Jag känner mig ödmjuk inför uppdraget.

Sambo ringde på vägen hem från jobbet. Han har pratat med sin chef. Hans chef sa att det är 99.9% chans att älskling får flytta fram semestern två veckor. Så det blir nog en liten hudik-kis i alla fall. Vilken lättnad.

Imorgon drar vi iväg ett dygn. Håll tummarna för sol.