Hej alla. Välkommen hit. Idag tänker jag berätta om min mardrömsdag/-kväll igår.

Jag och sambo och två kompisar till oss hade bestämt oss för att gå på derbyt igår. Alltså, djurgårdens första hemma-match. Som bara råkar vara mot gnaget. Äckliga gnaget. Äckliga, äckliga gnaget. Hur som. Jag tänkte när vi beställde biljetterna att jag ska stå i klacken, det brukar vi göra. Jag trodde att matchen och trycket skulle vara som vid vilket derby som helst. Om jag skulle må illa eller få ont så kan jag alltid gå iväg. Naiva lilla flicka. Dumma mig. Vi kommer till råsunda och kön är lång och stämningen är hetsk. Det brukar den vara. Jaja. Folk börjar bråka med varandra. Publikvärdar måste gå ut i kön, poliser står och håller tillbaka. Illamåendet kommer. Jag får panik. Jag tror typ att min bebis kommer dö av att vara här. Min grottmänniskoinstinkt (som  jag aldrig haft förrut) slås på. De längst fram i kön ropar att vi ska backa, de där bak ropar att vi ska pressa fram. Jävla idioter, tror de på riktigt att vi kommer in fortare då? Ah, ok alla pressar framåt, SEN DÅ, DITT JÄVLA FITTNYLLE??? Jag blir så trött på jävla fjortishulliganer som inte har varken föräldrar eller liv. TÖNT! Vid den här tiden är jag arg, stressad, rädd och osäker. Alla bråkar med alla, alla tränger sig. Barnet har tokhicka och ligger och hickar på min kissblåsa. Polishästar kommer och ställer upp sig vid folkmassan som inte längre är ens i närheten av en kö längre, utan bara en hop människor som är hetsade. En börjar sjunga att den som inte hoppar han är gnagar-svin. Ja, tänker jag, utmärkt, hetsa lite till ditt ådi. Nu är paniken i mig på max och jag ska ur denna massa, till vilket jävla pris som helst. Känslan i mig nu är att jag måste få bort mitt barn därifrån. NU! Anna och Martin drar tag i en av poliserna som står och håller emot. Jag antar att dem säger att jag är gravid och jag måste ut därifrån. En väktare drar tag i min arm och bildar en kedja med tre andra väktare. De börjar lotsa mig ut ur massan. Då ser jag att väktaren som håller sin arm runt mig för att ta mig därifrån är Reine. Fina Reine. Han jobbar på Spendrups egentligen, men vill så gärna bli polis, så han jobbar som väktare all "ledig" tid han har och pluggar till polis. Lilla Reine, vi har gått fackliga kurser tillsammans. Han är en ruskigt bra människa. Då brister det för mig. Hakan skakar, halsen krymper ihop till ett sugrör. Jag skakar fram ett "Hej Reine." Han tittar på mig och ler. "Hej gumman!" Säger han med ett medlidande.

Under tiden som dem forslar mig därifrån, så är ju dem som blir knuffade sura så klart. En kille säger "Shiiiit assså, vaeproblemeeet?? Värsta tre stycken bara för en liten tjej??" Jag skrattar till, mitt i gråten. En liten tjej. Jag är fan 27 snart. En liten tjej? Really? Dessutom var ju han som sa det typ arton.

Vi kommer i alla fall ur. Då rider en av poliserna, mitt in i folkmassan. Jävla grisar poliser kan vara också. Samma skit som står på varsin sida. Om man klär av en sådan polis och en hulligan är det precis samma äckliga skrot och korn.

Varför går man inte på fotboll för att ha kul och älska sitt lag? För det kan vara en jävligt härlig kärlek man känner för sitt lag. Dumma dem.

Jag hörde dessutom att när klacken gick från solna station så kom det en gnagare som hela jävla klacken spöade på. Hur i helvete är man funtad då? Jävla äckel. ÄCKEL!!

Jag och sambo gick som ni kanske förstår inte på matchen. Jag höll min hand på min ofödda son som fortsatte hicka hela kvällen och lovade honom dyrt och heligt att aldrig mer så länge han bor i min kropp utsätta honom för sånt här. Aldrig mer!