Äntligen är den här. Den finsate dagen på hela veckan. Jag jobbar bara till halv ett på fredagar, så jag får några timmar varje fredag som jag kan ha alldeles alena. Behöver den tiden. Där jag får vara bara med mig. Jag och mig. Väldigt skönt.

Henrik ska till solvalla imorgon, och på söndag. Det är elitloppet, som är en eller två gånger om åtret. (Tror det är en gång.) Hoppas han vinner massa kosing, så han kan köpa massa kossor och en ladugård till mig. Jag vill verkligen ha kossor. Gå upp i ottan och mata, släppa ut, mjölka, vad man nu gör på morgonen med kossor. de är så fina djur. Jag förstår varför de är heliga i Indien. De är heliga för mig med! Isabella <3 Rosa (Som min favorit-ko såklart ska heta. :))

Henrik berättade om deras nya policy för hur man ska hantera kriser. Jag ska börja promota den. Det var blan det bästa jag hört. Den består av två meningar och fyra ord.

1. Håll

2. Om

3. Håll

4. Tyst

Skön va..? Är det inte så man vill bli behandlad när en kris drabbar ens liv. Tänk er, en nära har dött och svaret vi svenskar har som tröst i det läget är en klapp på axeln och ett tort "jag beklagar". Vi svenskar är så värdelösa på sånt. Vi är värdelösa på att ta cred för vad vi gjort bra och på att ta ansvar när det gått snett. För då är det ju tack vare, eller på grund av någon annan. Så, när en kris singlar ner i mitt liv så vill jag ha deras policy som krav från min närhet. Håll om. Håll tyst!

Nu är jag sambo igen. För andra gången. (Kan väl säga tredje egentligen.) Det känns bra, tror jag. Hur ska det kännas..? Lovely..? Det gör det inte. Känns mest av allt stökigt och påfrestande. beror väl på min underbara förmåga att anpassa mig till förändring. Det är liksom inte riktigt min kopp te. Livet skall se exakt likadant ut dag ut och dag in annars blir jag förskräcklig att ha att göra med. Jag gör mitt bästa iallafall. Att jag inte kan anpassa mig till sambolivet så fort som jag skulle vilja har ju inte med den underbara mannen som jag delar hem med att göra. Tvärtom, han underlättar och är allmänt ljuvlig. Pussas lite extra och kramas lite extra. Ger mig fina komplimanger och försöker sitt yttersta för att jag inte ska vara ett vrak. (Det doftar en aning överdift här, vrak är jag ju inte. Eller..?) Anywho. Vi har en matsedel nu. En som man har i skolan. På en whiteboard. Där det står vad vi ska äta hela veckan. Det är ju lite kontroll i kaoset. Känns bra. I måndags gjorde jag stuvade mackisar, med farligkorv. Det va gott och jag var duktig. Jag skulle bli världens bästa hemmafru. Kanske ska satsa på det som karriär..? "Salemsfruar, nu på tv3."

Jag älskar allt som är smutsigt vackert. Eller vackert smutsigt. När det liksom ligger och nallar på gränsen till något av dem. När det är lerigt och kämpigt och det är en blomma på gränsen. Eller när det är två barn som håller handen i en smutsig storm. Där träden drar i deras kläder men de älskar varandra och deras kärlek lyser i det smutsiga.

Det finns filmer som är praktexempel på det. Där det antingen är tragik-komik, eller skräck-romantik.

http://www.youtube.com/watch?v=Ky_725ULci8

Det finns inget annat som kan vara så roligt och samtidigt så tragiskt.

http://www.youtube.com/watch?v=Ky_725ULci8

Det smutsigaste och det mest vackra blandat tillsammans, underbart blandat