Nu är jag sambo igen. För andra gången. (Kan väl säga tredje egentligen.) Det känns bra, tror jag. Hur ska det kännas..? Lovely..? Det gör det inte. Känns mest av allt stökigt och påfrestande. beror väl på min underbara förmåga att anpassa mig till förändring. Det är liksom inte riktigt min kopp te. Livet skall se exakt likadant ut dag ut och dag in annars blir jag förskräcklig att ha att göra med. Jag gör mitt bästa iallafall. Att jag inte kan anpassa mig till sambolivet så fort som jag skulle vilja har ju inte med den underbara mannen som jag delar hem med att göra. Tvärtom, han underlättar och är allmänt ljuvlig. Pussas lite extra och kramas lite extra. Ger mig fina komplimanger och försöker sitt yttersta för att jag inte ska vara ett vrak. (Det doftar en aning överdift här, vrak är jag ju inte. Eller..?) Anywho. Vi har en matsedel nu. En som man har i skolan. På en whiteboard. Där det står vad vi ska äta hela veckan. Det är ju lite kontroll i kaoset. Känns bra. I måndags gjorde jag stuvade mackisar, med farligkorv. Det va gott och jag var duktig. Jag skulle bli världens bästa hemmafru. Kanske ska satsa på det som karriär..? "Salemsfruar, nu på tv3."