Dagarna passerar snabbt och blir som en grå grötig massa i minnesbanken. Mycket är amning.

om jag ska iväg planerar jag i amning. Om jag är hemma tänker jag i amning. Vart man ska amma, kläder man ska ha på sig för att lättast amma, att ha saker man behöver när man ammar i närheten.

När jag slutar amma kommer det kännas jätte-tomt i mitt huvud tror jag.

Idag ammade jag för första gången i centa, men det kändes bättre än ok eftersom jag hade Nana med mig. Vi träffades för en fika och Elvan blev hungrig så vi gick in i centrum för att sätta oss där. Jag tyckte det var lite läskigt men Nana var så naturlig så det gick skit-bra faktiskt.

Känns som jag bara åker runt överallt. Vilket är för jävla lovely. Så awsome att få tid från jobbet för att bli mamma på riktigt. Samtidigt som jag får betalt. Kan det bli bättre?

Jag vill ha skit-många trollungar att natta och busa runt med. Och läxa upp förstås, man får inte glömma det viktigaste. Läxa upp. :)

På fredag ska vi till moster. Jag längtar!

Någon som vill ha mitt v-rumsbord? Ramvik från ikea som utgått ur deras sortiment.

Fy fan. Inte något blir gjort. På helaste, helaste dagarna. Inte så att jag går runt och stressar över att det ska vara städat eller att jag har en massa måsten. Men när jag väl ska få något gjort så blir det absolut inte gjort. Eller så gör jag en massa halvdant emellan, så det tar femtio gånger så lång tid.

Det börjar med att jag ska bada, som igår kväll. Jag går in i badrummet, måste sopa golvet från kattsand. Hatar kattsand under blöta fötter, minsta lilla gruset får mig att hulka. Tar fram sopborsten, ser att lådan behöver tömmas, ställer ifrån mig borsten, behöver en påse, går ut för att hämta en påse, tömmer blöjhinken. Ställer påsen i hallen, går ut i köket för att hämta ny svamp till att rengöra badkaret, kommer in i badrummet, ser smutstvätt på skötbordet, tar med tvätten till sovrummet där tvättkorgen står, Optimus ligger på tröskeln, lägger tvätten på golvet utanför sovrummet, tar upp Optimus, kelar med honom, går in i badrummet. Tre kvart har gått. Vaffan??

Till slut har jag ju badat, men det tar sina två, tre timmar. Jäjäjä, jag har all tid i världen just nu som tur är.

Jag tänkte som så här. Att jag har ingen lust att ringa runt till folk och bjuda in, för jag har ju hur mycket tid som helst och folk som jobbar och sysslar med annat diverse har inte det. Så om man vill pipa över och skaka tass med vispen så får man ringa. Jag är pigg och redo för alla äventyr världen har för sig, så jag pallar absolut besök. Elvis längtar säkert också efter att träffa alla.

Så, om man vill ses, så ring mig, 0723023010, så kirrar vi biffen. Sms funkar ju så klart också. :)

Jag köpte en mössa till vispen, för 29.50:-, det börjar ju bli lite små-kyligt nu på kvällarna. Den är tunn, så han slipper svettas. Vi testade den när vi kom hem igen. Jag skrattade så jag tjöt. Elvis grimaserade för fullt.

  Hahaha! Liiite skepsis anar jag..?   Eller, näääää!

Tröjan har vi fått från morbror och Jennie. Det var nog sista gången han hade den på sig. Den är en magtröja och han ser ut som en i spicegirls när han har den på sig. Men fan va fin den är!

Just nu efter att ha haft telefonen vid örat i fem timmar så är jag slut. Min röst är hes, munnen torr och svetten under armarna rinner till stora lökringar på tröjan.

Men fan vad jag mår bra. Som en tusensköna!

Har jag inga ord för hur underbart det är att vara jag.

Fy fan. Idag har jag räknat runt på mina skulder. Jag spyr. Jävla fan. Jag kommer aldrig bli skuldfri. I hela mitt liv. De bara växer och växer.

Det är inte ofta jag har panik över dem. Det är inte ofta jag låter skulderna få utrymme i mitt vackra liv. Men idag har dem stor plats och gör mig ledsen. Jag hatar att jag gjort så här mot mig själv och idag hatar jag innerligt att jag gjort detta mot min fina son. Idag gör det ont att jag gjort så här mot Elvis.

Jag ska verkligen lära min son hur man betalar räkningar och vad som händer om man inte gör det. Jag ska göra allt jag kan för att han ska förstå värdet i att betala skulder. Det ska vara noll-tolerans mot att klanta runt med pengar.

Det är ju ganska bra i detta tragiska, att jag förstår att jag vill så mycket mer för honom. Att jag vill lära honom bättre.