Fy fan. Idag har jag räknat runt på mina skulder. Jag spyr. Jävla fan. Jag kommer aldrig bli skuldfri. I hela mitt liv. De bara växer och växer.

Det är inte ofta jag har panik över dem. Det är inte ofta jag låter skulderna få utrymme i mitt vackra liv. Men idag har dem stor plats och gör mig ledsen. Jag hatar att jag gjort så här mot mig själv och idag hatar jag innerligt att jag gjort detta mot min fina son. Idag gör det ont att jag gjort så här mot Elvis.

Jag ska verkligen lära min son hur man betalar räkningar och vad som händer om man inte gör det. Jag ska göra allt jag kan för att han ska förstå värdet i att betala skulder. Det ska vara noll-tolerans mot att klanta runt med pengar.

Det är ju ganska bra i detta tragiska, att jag förstår att jag vill så mycket mer för honom. Att jag vill lära honom bättre.