Idag har vi varit i stan jag och son. Träffade upp en kompis på pendeln och så gick vi till kungsan där pride är detta år. Tittade runt lite i tälten som dem stält upp. Satt där på en bänk en stund medan jag ammade. Vi bestämde oss för att käka lite lunch så vi köpte varsin hamburgare på max, tog med oss dem och satte oss i gräset. Jag satte mig i skuggan av ett träd och Anna (som kompisen heter) satt i solen och stekte. Jag la Elvan på filt bredvid mig. Han låg där nöjt och sög på sig (jävla) napp.

Efter ett tag kom det en liten flicka, ett år gammal kanske. Hon hade i alla fall precis lärt sig gå. Hon knatade runt och hälsade på random människor som satt utspridda med en mamma efter sig som fick jaga runt henne. Mamman pekade på Elvis och sa till flicka -Titta vilken liten bebis. Sedan vände hon sig till mig och frågade hur gammal han var. Jag svarade att han är tre veckor. Hon såg jätte-imponerad ut och sa till mig att det var strongt gjort av mig att åka in till stan med en så liten.

Hmm? Jag tror att andra föräldrar har det mycket jobbigare än jag. Mitt barn är inte ett dugg jobbig. Förutom att han gnyr lite jobbigt på nätterna när han är hungrig. Men annars så skulle jag nog kunna ha med honom i handväskan utan att han skulle göra speciellt mycket väsen av sig.

Hmm, det kanske vore något. Handväskan. Han kanske skulle trivas där.