Illamåendet är kvar. Varför vägrar det försvinna? Gaaaah! Jag blir fan tokig! Ska det inte vara så himla sagolikt att vara gravid? Ska det inte åtminstone vara trevligt? I alla fall inte skitjobbigt så här tidigt? Vi har kommit halvvägs nu. Imorgon ska jag till mvc. Jag ska försöka få dem att förstå att jag inte kan jobba med det här illamåendet. När jag pratade med en av barnmorskorna på telefon så tyckte hon att det visst gick att jobba i en kakfabrik, från klockan sex på morgonen när man mår illa och kräks. Jasså. Jaha. Ja, då får jag väl fan göra det då. Har sjukskrivning veckan ut. Så får vi se vad testerna säger imorgon och framför allt vad gynekologen säger. Är så jävla, helvetes utled på läkare som inte har förtoende för en. Piss. Inte puss. Bara så himla piss. Jag är helt slut. Plus att det gör mig så ledsen att inte bli betrodd.

Bilder på magen. Jättefina bristningar har jag ju fått iaf. Kommer se ut som en kall, blöt, utblåst ballong sen. Men men.

Det känns lika värdelöst att ringa vårdcentralen varje gång. Hur kommer det sig att man inte blir trodd för att man har en åkomma som inte går att bevisa? Sitt hemma du då och må illa. Fasiken. Perkele. Anus.

Idag är det söndagen den trettonde februari. Alltså inte alla hjärtans dag. Men för oss på storskogsvägen 7 är det just precis vad det är. För Henrik jobbar mongotider nästa vecka så han kommer att komma hem sent morgon. Jag kan väl tycka att alla hjärtans dag är värdelös egentligen. Men man är ju bara människa och faller ibland för det mänskliga grupptrycket. Jag fick en parfym som jag varit och luktat på mer än en gång. Sötjävel.

  Det är Carolina Gynnings parfym "go girl". Jätte girly. Doftar underbart. Värsta rosa och rosetter och siden och allt annat tjejigt. Men jag gillar det!

Idag har vi sett två filmer också.

  "Psalm 21" var den första. Den var väl sådär. Jag diggade inte riktigt den så mycket som jag hade hoppats. Jag har ju liksom längtat efter att få se den. Den var ju läskig, men långdragen och tjatig med effekter.

  Den andra var "i rymden finns inga känslor". Den var klockren. Så härlig film. Den fick mig att må bra. Jag kände mig härlig efter jag tittat på den.

Jag tänker inte tjata om vädret och allt som det medförde igår. För igår lades han i marken. Nu är han borta. Jag grät inte en tår. Jag kunde inte. Jag grät lite när jag kommit ut och hans pappa kom och pratade med oss. Men inte mer än så. Jag kanske redan är färdig? Det enda jag vet är att han fattas mig. Som fan!

Jag ska på begravning imorgon. Jag har förträngt det. Jag har gömt alla känslor inför det. Det har varit skönt. Nackdelen är väl att jag kommer att komma dit helt oförberedd. Men det är sånt man får ta.

För ett par år sedan hade jag lite bacillskräck. Jag ville borsta tänderna ofta och tvätta händerna ofta. Jag tvättade kläder som jag inte ens använt. Det blev vana att duscha två gånger om dagen. Allt bara var vana. Det kröp på mig när jag bodde själv. Jag hade en svår tid då. Jag var jävligt nere och ensammen. Det var bra för mig att gå igenom det. Men det var svårt och mina små ocd´s blev mina rutiner. Ju bättre jag mådde sen, desto mindre av mina knäpposaker hade jag för mig. Tills jag blev helt normal. Nej, ok inte helt. Men så gott som.

Nu när jag blivit gravid verkar dessa jävla ticks letat sig tillbaka. Det började med att jag inte får tömma kattlådan. Sen var jag tvungen att borsta tänderna efter att jag spytt varje gång. Så var det igång. Sambo får inte smaka på något jag ska smaka på efter honom. Kläder tvättas trots att de just kommit ur torkskåpet, men jag kanske tycker att de legat på en stol ovikt för länge. Jag får ont i magen om jag inte tvättat händerna på för länge. Jag hoppas att det går över snart. Så här kan man inte hålla på.

Hugo Boss. Han är min allra bästa vän. Mer bästa vän än de flesta andra vänner jag haft, eller har för den delen. Han har tröstat mig när jag varit ensammen. Han har bråkat med mig, och sen blivit sams. Han håller mig sällskap och vet så fort något står mindre rätt till. Han får mig att skratta som fan. Fast han kan ju samtidigt göra mig galet förbannad. Han är min bästa vän.