Jag har just slagit mig ner i soffan. Jag är helt kallsvettig. Helt slut redan, och dagen har fan inte ens börjat.

Jag har i alla fall varit på mvc. Det finns en barnmorska där (tyvärr inte min) som är helt underbar. Hon pratar sådär milt med en. Inte daltande eller med bebisspråk som vissa gör. Utan omhändertagande. Hon är rolig och snäll. Hon bad mig kissa i en kopp. Det kom ungefär tre droppar. Men hon kunde ta prov på det. Det fanns ketoner i riklig mängd i kisset sa hon till mig. Hm? Ketoner? Låter som något en superhjälte äter. Det innebär att jag inte får tillräckligt med näring, typ socker. Barnet behöver det för sin utveckling av hjärnan. 

Läkaren som jag träffade sa att jag skulle äta kalla vindruvor och dricka skitkall juice. Jag ryser till när hon säger det för att jag vet att juice är det äckligaste som finns att spy. Jag spyr hellre kattsand. Men hon sa att jag skulle försöka få i mig en halv deciliter typ var tioende minut. På fullaste allvar nu, så undrar jag om det finns någon som tror att man kan jobba i en fabrik under de förutsättningarna..? Jag vägde mig också. Det känns väldigt surrealistiskt att stå på en våg och hjärtat slår till och nästan krossas när jag ser att jag gått ner ett kilo. Jag skulle fan bli skitglad om jag kommit under 88 i vanliga fall. Hm.

Inga pengar har jag heller så jag kan gå och köpa den där nedrans juicen heller. Rumpnisse. Jag får nöja mig med saft utan socker eller sötningsmedel. Låter väl bra? Suck och stön, jävla kön!