Men nu är det dags att inte hålla käften längre och låtsas som att allt är som det ska.

Really, aint karma a bitch honey..? Du har varit för jävlig. Det finns ingen, och jag har träffat många svin, som betett sig så fruktansvärt illa som du har. Det finns ingen, verkligen ingen som levt jävel utan själ som du har. Det finns ingen som jag känner/träffat/hört om som skitit så jävla filthy i det blå skåpet. Hur i helvete kan man utan skam i kroppen bete sig som du och sen har du mage att ta illa vid dig. Du är, utan tvekan den äckligaste människan jag träffat!

Igår när jag och sambo låg i sängen och småpratade innan vi skulle somna. Egentligen tycker jag inte att man ska prata i sängen, man får sömnproblem av det. Eller, jag brukar få svårt att sova då. Men vi låg i alla fall och pratade lite om dagen och dylikt. Det blev tyst en stund. Under den stunden så tänkte jag tillbaka till när vi precis träffats. Känslan som sköljde över mig var att jag är förvånad nu att han stått ut med mig. Han är så mycket mer än jag är. Han är så annorlunda. Han är så  omtänksam och hjärtlig. Han tycker aldrig illa om någon, om han gör det så finns det garanterat belägg för det. Han stannar alltid vid övergångsställen. Han ställer upp och lyssnar och hämtar och löser. Han är mer människa än dem flesta jag träffat. Att han skulle välja att vara med mig mer än två veckor var för mig i början helt osannolikt. Jag sa till honom att jag i början aldrig hade trott att han skulle fortsätta att leva med mig så länge som han gjort. Han svarade med att han  visste att jag tänkte så eftersom att jag hela tiden sa det. Han härmade min röst och sa: "Du kommer aldrig står ut med mig. Du kommer aldrig stå ut med mig." Det var ganska jobbigt när du sa så hela tiden sa han efteråt.

Det sköt mig rakt in i min bröstkorg. Usch. Fy, vad sorgligt. Fy fan va hemskt sårad, trasig, liten och osäker jag var när han och jag träffades. Dum, framförallt dum var jag. Om jag som är med mig hela tiden, säger att ingen står ut med mig så är det väl klart att folk tror på det. Vad är det för jävla reklam. "Jaja, stanna du, men du kommer lämna mig sen för jag är hemsk. Tror du mig inte? Nämen då ska du få se. Jag är verkligen skithemsk, du kommer aldrig att kunna gilla mig länge."

Jag började gråta. Kanske mest av lättnad att inte vara så mycket den människan längre. Jag har nog inte förstått hur mycket av mig som tidigare förhållanden ätit upp och förstört. Det är dött och nergrävt för längesen, men ibland gör det sig påminnd hur illa sargad jag blivit av det. Hur jävla förstörd jag varit.

Men det är över nu. Hoppas han står ut hela livet med mig och att vi är lyckliga tillsammans. Det skulle jag tycka var kul.