Jag tänker inte tjata om vädret och allt som det medförde igår. För igår lades han i marken. Nu är han borta. Jag grät inte en tår. Jag kunde inte. Jag grät lite när jag kommit ut och hans pappa kom och pratade med oss. Men inte mer än så. Jag kanske redan är färdig? Det enda jag vet är att han fattas mig. Som fan!