Henrik. Min älskade, älskade, älskade hjälte. Min hälft. Du är min. Jag vet det. Jag känner det. Känslan av att vi har varandra, den känslan finns i mig. Tryggt gungar den i mitt allra innersta rum. Att du finns för mig. Du håller hårt i mig när det blir svårt. Du lutar din kropp mot min när du behöver fly och vila. Jag älskar det varje dag. Hela tiden som vi har varandra, hela den tiden, är jag rädd om. Jag bevarar den tiden. Jag är tacksam, så oerhört tacksam, för att du hör så bra ihop med mig. Tänk att en människa så oerhörd och komplett har en bestämd plats hos mig. Att en människa som han, hör ihop med mig. Vilken härlig värld vi lever i, när jag får dela det hemska och sagolika med honom. Kärleken tillhör oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...