Fy fan, borde det inte varit fredag typ för flera dagar sen? Gah! Det är inte ens jag som ska gå på semester, utan sambo. Men fy fan va tiden går i ultrarapid.

Jag va på vc idag och tog ett sånt där test. Socker-blablabla. Vaffan hette det? Jaja, man kollar socker-blablabla i alla fall. Dem tar ett litet stick i fingret och sen får man dricka typ vatten med tretusen kilo socker i. Smakar flytande socker. Smakar äckel med andra ord. Sen ska man sitta i deras lagom underhållande väntrum i två timmar. Tjoho! Efter 40 minuter tänkte jag hoppa ut genom fönstret. Men jag klarade det. Vet inte hur provsvaren ser ut. Men Pia har inte hört av sig än så jag antar att de ser bra ut.

På vägen hem handlade jag det som behövs för Sambos tårta på lördag. Jag älskar att göra tårtor. Jag skulle så jävla mycket vilja göra tårtor som inte går på löpande band utan i ett "riktigt" konditori. Jag skulle vara awsome. Det är jag på det mesta jag gör.

Det händes bra idag. Det kändes bra att se Juholt.

Det känns skit att den där äckliga Hägglund ens får komma in innanför dörrarna i riksdagen. Men det är klart, om jag får bestämma allt ensam så är det något som kallas för... Hmm..? Hjälp mig här nu, vad är ordet jag letar efter?

Jo! Just det. Diktatur! Vilket jag är mindre glad i.

Idag va jag på mvc för sista gången här i stockholm. Har en tid bokad den 23.e uppe i hudik. Pia (som barnmorskan heter) tog alla prover som hon brukar och nu hade jag tydligen lite högt blodsocker. Så imorgon ska jag till vc för att kolla sockerbelastningen. Hoppas det ser bra ut för om det inte gör det så kan man bli tvungen att bli igångsatt sa Pia. Oj. Jaja. Hellre igångsatt än att det blir knas.

Hon skulle ta pulsen på bebis också. Bebis tycker mindre bra om att man bökar med honom. Han blir skit-sur och puttas med armarna. Jag kan nästan se honom därinne hur han undrar va i helvete det är som försigår därute och spjärnar ifrån. Så efter att Pia mätt och kollat om han fortfarande ligger fixerat så hade han en puls på 160. Brukar ligga på 130. Oups. Plus att så fort hon satte mackapären (ingen aning om vad den kan heta) som man lyssnar med mot magen så boxade han bort den. "Komma här och..." Han är en galning. Så jag fick snällt gå ut på prommis och lugna ner honom för att lite senare lyssna på hjärtat.

Jag kom tillbaka och då va pulsen på 134, alldeles lagom. Nice.

Fick veta att man får ersättning när man föder utanför hemlänet. Även om man inte är ditskickad utan som vi, vill föda i annat län. Ska ringa om det där imorgon. Man kunde t.o.m få ersättning för pengar man betalar på patient-hotellet. Också nice.

Det är mulet ute. Regn droppar till lite och gör luften så där len att andas igen. Hundis sover på mina ben. Hugo är matt efter magsjukan, Optimus likaså. Sambo sitter framför datorn. Har småskrivit på en lista på det som måste med upp. Knappar runt lite här på nätet och känner lugn inom mig. Sambo knappar på sitt tangent-bord till sitt WoW. Härligt. Eller det sista är nördigt. Men som vilken random white dude som helst gör. Han är banan. Men jag känner mig trygg med det.

Jag känner att det skulle sitta ruggigt fint med en sjukt kall g-t i handen. Vi har en oöppnad beefeater på tusen milliliter ovanpå skåpen. Det ska bli så jävla trevligt att öppna den sen. Men än så länge får man vänta. Vänta, vänta, vänta barn.

Igår vaknade jag på helt rätt sida. Jag gick upp, drog hundis i kopplet, kom hem igen, tömde Rut (diskmaskinen jag presenterat tidigare), drack lite kaffe (struntade i halsbrännan), sen kom Mormis, Larsson, Ringring och Stefan med jordgubbar och grädde. Sen jag blev gravid älskar jag jobgybbar. Är inte så förtjust i det o-gravid. Ringring är en jävel på att sticka! Hon har stickat kofta, mössa, sockor och halsduk till bebis.

Vi skrattade och pratade och så. Vid halv fyra drog dem och lämnade kvar lite mys. Sådär som man tänker ibland att det är jävligt mysigt att leva det här livet.

Sen kom sambo hem och vi åt potatisbullar. Som vilken herr och fru Svensson som helst.

Djurgården spelade mot götet igår och vann med fucking jävla 4-0. Så nu har vi klättrat upp en placering från sist till näst sist. Tjodeladivippiho!

Vattensvullna fötter fick vila högt och magsjuka hugo fick vila bredvid istället för på mig. Stackars lilla han.

För någon dag sedan när vi skulle sova jag och sambo la sig bebis ordentligt på höger sida. Han brukar ligga på höger sida men inte så att det är helt tomt på vänster. Försökte fota så bra det gick men det var svårt.

Stackars min hugo-liten. Han är magsjuk. Han spydde tre gånger igår. Min bästa kompis. Lilla, lilla kompisen. Idag ligger han och sover. Jätte-sover. Han är slut. Ska försöka tvinga i honom lite vatten sen. Mammas lilla. Mitt hjärta brister när han är så hjälplös.

Hur ska jag klara av sjuka barn sen?

Jag sover knappt alls på nätterna. Det gör att jag är mindre pigg på dagarna. Alltså helt död på dagarna. Jag måste kissa varje/varannan timme. Hela natten. Jag stapplar mig upp på mina svullna, varma fötter sätter mig med nöd och näppe på sitsen och upprepar det miljoner gånger på en natt.

Så fort jag måste vända mig (vilket jag måste ett ex antal miljarder gånger på en natt) så får jag halsbränna som första gången fick mig att tro att det var något fel på hjärtat. Usch.

Men nu är det så himlans, himlans nära tills att vårat troll kommer ut och börjar leva med oss. Jag kan känna fötter och hans söta lilla rumpa som han buffar med därinne.

Om en vecka går sambo på semester. Om en och en halv så drar vi. Hasta la vista bara, ciao!