Det är ju ganska långt upp till Hudik, typ fyra timmars bilfärd, utan paus. Med tanke på min kropps tillstånd så blir det nog en hel del pauser.

Förra året köpte vi "snabba cash" som ljudbok. Jag hade redan läst den, men sambo läser inte. Har aldrig läst en bok i sitt liv tror jag. Konstigt, läsa som är så himla underbart.

Hur som. I år har vi köpt Mons Kallentofts "midvinterblod". Den första av hans böcker om Malin Fors. Jag har läst "sommardöden" och den älskade jag. Jag kommer ihåg att jag blev deprimerad när den var slut. Sen jag läst ut den har jag bara läst två böcker. Under graviditeten har jag inte riktigt fått ro i hjärnan att ta in information på ett behövligt sätt för att kunna hänga med i handlingen. Får se om det funkar med ljudbok.

Jag var precis i centa, för att handla grädde till tårtan imorgon och så. I Tumba centrum så står det olika "stånd" med typ telenor, ibland telge energi och liknande företag, som vill att man ska binda upp sig på något super-prima-toppen erbjudande som bara gäller en viss tid. Jag har ju "prick" och kan inte binda upp mig på deras jävla erbjudande. Skulle inte binda upp mig på deras skit i vilket fall.

Idag så gick jag förbi Telenor där det står en kille i 20-årsåldern och delar ut kontantkort. Jag behöver inte ett kontantkort. Jag har abonenmang. Vad ska jag med deras kontantkort till? Man blir ju dessutom typ attackerad av dessa stackars människor som måste slita ihjäl sig för att få en hygglig kunna-betala-hyran-och-kanske-kunna-äta-ibland-skit-lön. Dem stinker ju desperation när dem flyger upp i ansiktet på en med ett leende som om dem käkat för många bantningspiller och svettpärlor i pannan och svettfläckar på skjortan. Man blir ju skrämd. Hysteriskt skriker han, "RINGER NI MED TELENOR IDAG??????" samtidigt som han viftar med kontantkortet han vill tvinga på mig. Jag sträcker upp handen som en vänlighetsgest och svarar lugnt "Jag är inte intresserad". Han fnyser så svetten på överläppen flyger iväg. Tittar på sin kollega och säger högt och tydligt "JAG HAAAATAR NÄR DEM INTE BARA KAN SVARA PÅ EN ENKEL JÄVLA FRÅGA!". Kollegan nickar svagt till svar och ser obekväm ut. Jagtycker så synd om honom där han står och måste skämma ut sig så jag säger ingenting. Men jag går förbi med sorg i mig när jag vet vad människor måste utsätta sig för för att tjäna pengar. Usch. Jag diggar nog mitt jobb ändå!