Idag så smsade jag min "mammatyp". Min pappas fru vill säga. Anledningen till att jag kallar henne mammatyp är en händelse som skedde när jag var sjutton, arton och hade stukat foten något så förjävligt på gymnastiken. Jag och en kompis fick skjuts av någon lärare till södertäljeakuten och blev sittandes där ett bra tag. Efter ex antal timmar så kom pappas fru och vi blev insläppta strax därefter. Läkaren presenterade sig för mig och sträckte sen fram handen till Mona(som ppapas fru heter) och sa: "Det här är mamma antar jag?". Jag och Mona tittade på varandra. Vi har aldrig riktigt haft en sådan relation att jag ens tyckt att hon varit en förälder till mig eftersom jag inte är uppvuxen med henne och pappa. Men då hade jag bott hos dem i två år ungefär. Så det kändes ok. Jag svarade: "Jaa, typ." Vi tittade på varandra och skrattade, mammatyp. Jaa, det är väl det hon är. Efter det har jag sagt mammatyp när jag pratar om henne. Nog om det. Jag skickade iallafall ett sms till henne idag och frågade om hon och pappa hade en oljelampa över till mig för jag vill verkligen ha en. Dem har ju massa konstiga gamla saker hemma så jag tänkte att dem inte skulle bli direkt ledsna om dem slapp en. Hon svarade att hon skulle kolla.

Ungefär klockan halv sju plingade det på dörren. Jag är ensam hemma ikväll för sambo är på hockey. Jag öppnar aldrig dörren när jag är ensam hemma. Men jag kikade i titthålet och där stod mammatyp och pappa. Med en ny oljelampa till mig. Tänk vad bortskämd man är ibland. Den var ju himlans fin också. Jag blev så lycklig. Tänk, vad lyllos mig som har så underbara föräldrar. Tänka sig.

Såhär blev det iallafall till slut efter att pappa satt ihop den och upptäckt att hela ställningen var sned. Han var tvungen att böja till, fixa, trixa och fylla på olja. Men nu. Nu står den där på hyllan och brinner fint. Den gör mig glad och får mig att känna mig älskad. Faktiskt. Jag gillar.