Så kommer här en bild på bebis.

Jag är ju skitlöjlig, men jag älskar de. Jag är liksom nästan lite kär i de!  

Jag behöver tålamod nu. Jag har aldrig haft det. Aldrig. Jag blir tokig. Jag vill vara färdig med flytten och att bebis ska vara klar och ligga bredvid mig. Mest för att jag mår så himlans dåligt av att vara gravid. Jag börjar dessutom få ont i huvudet med jämna mellanrum nu. Piss. Så har vi ju den där flytten. Det står en totalt överromantiserad lägenhet med hiss i porten och väntar på att jag, sambo och bebis ska ha ett liv där. Det är ju så jävla underbart, och här sitter jag och har ett jävla huvud som dunkar och en mage som vill att jag ska spy hela tiden. Suck. Det är så himla synd om mig. Igår var det så synd om mig så jag grät. Jag grät för att jag mådde så illa och kroppen blir helt slut av att må så dygnet runt. Emellanåt är det så att jag inte mår illa i kanske 3-7 sekunder. Då känns det som att jag dött och kommit till himlen. Hela kroppen släpper alla spänningar och slappnar av totelt. De sekunderna är ljuvliga.

Jag har varit och "hälsat på" ett halsband på nätet i ungefär 3 år nu. Jag är så kär i det. Det är perfekt. Det är "homo sapiens" av Efva Attling. Jag tycker att hennes smycken överlag är fantastiska. Men det där halsbandet. Ojojoj.

Visst är det fint? Väldigt dyrt också. 699:-, vilket är lite över vad jag har råd att lägga ut. Men man kanske kan tvinga sambo.

Bild på magen kommer senare ikväll för den som var nyfiken på den!