Min mamma sjöng lyckliga gatan för mig ibland. En gång visade hon var Anna-Lena Löfgren bodde. Hennes gata hette lyckliga gatan. Jag gråter när jag hör den här covern på den. Jag lyssnade på den varje dag i en period för typ tre år sedan. Jag älskar den så. Den är ljuvlig. Njut.

Nu sitter jag i vår soffa som står mitt i kaoset i vårat nya hem. Soffan har ingen klädsel. Den åker runt i en tvättmaskin i tvättstugan två trappor ner. Det ser ut som fylttpoolen spytt rakt ut hemma hos oss. Det är ingen ordning på allting och man hittar inte vart enda dugg. Sambo wowar vid köksbordet, för vi har inte fått ihop hans skrivbord på rätt plats. Mest för att det inte finns plats. Någonstans. Men det är ruskigt härligt här. Härligt att man ser pendeln svischa förbi alldeles precis utanför men det är trots det alldeles tyst här där jag sitter. Hugo har däckat under en kudde som står lutad mot soffan. Optimus ligger och blinkar på en flyttkartong som ligger lagom högt uppe. Bebis ligger och sparkar mot ömsom revben, ömsom kissblåsa. Min lilla som ligger där inne och får mig att må skit. Mår skit, skit, skit hela dagarna, men fan va vad det är värt det.

Igår spydde jag fem gånger. Jag är glad att jag inte spydde på Ica maxi. När jag spyr så mycket så ser jag död ut. Alltså, död på riktigt. Mamma frågade om jag var trött, jag svarade med en blick. Hon sa att hon absolut såg det. Kul, kul. Sambo och jag satt i soffan i morse och tittade på tv. Han tittade på mig och skrattade till. Jag frågade vad han skrattade åt. Han svarade, för att du är vit, jättevit. Överallt. förutom runt ögonen, där är du kolsvart. Tjoho tänkte jag. Grejt att se ut som ett tjockt spöke.

En kul grej är Samuel. Han är jävligt grejt däremot. Jag diggar honom som fan. Vi gick runt på vår gård och letade siffror på portar. Han hittade alla. När vi kom till port tio så såg jag att siffran var bortsliten. Han sa att vi var tvugna att leta. Tian, vi måste hitta tian sa han och sprang. Han snubblade till och landade med hela framsidan av kroppen i en ispöl. Han höll upp armarna, för gud förbjude att händerna skulle bli blöta. (Hmmm..?) Jag lyfte honom ur pölen. Han huttrade fram, hämta lite papper. Jag skrattade. Jättehögt. Där stod han och huttrade och jag skrattade. Jag tänkte att lite papper räcker nog inte min lilla kompis vi får hämta en slammsugare så kanske du blir torr. Sötjävel. Honom älskar jag, mycket. Han tog min hand och så gick vi tillbaka till dem andra.

Denna lägenhet är så himla härlig. Planlösningen är härlig, parkettgolv är härligt, Helkaklat badrum är härligt, sol hela dagen på balkongen är jäääävligt härligt, öppet mellan kök och vardagsrum så man kan kolla tv i köket är härligt. Så himla härligt.

Nu har vi börjat flytta saker. Min dator bl.a vilket betyder att nu har vi flyttat på riktigt. Där min dator är där är mitt hem. Hao! Katterna flyttades igår. Optimus har varit vaken hela natten och skrikit, undersökt, glidit fram och tillbaka på golvet, rotat, lekt med diverse saker (bl.a. en gammal makaron från dem som bodde här innan, jum, jum.) och bara varit skitjobbig hela jävla natten. Det betyder att han inte sovit så mycket som han borde och behöver. Det kommer leda till att han pratar osammanhängande och börjar rabbla konspirationsteorier. Då måste jag få honom att lämna huset. (Dem som följer big brother hajjar det sistnämnda.)

Hugo har legat på två olika ställen. Har han inte legat på det ena stället så har han garanterat legat på det andra. Mina skitkorvar. Fan vad man kan älska något så fånigt som katter.

Jag var på mvc idag. Jag hatar offeciellt mvc. Jag trodde att jag hade tid hos läkaren idag. Det var igår. Det var inte deras fel, jag har mig själv att skylla som skelögd kollar på kalendern och tror det står torsdag när det står onsdag. Det är inte därifrån hatet kommer. Jag sittter där och tror att jag har tid, en barnmorska berättar att så inte är fallet. Irritation. Hon säger att Pia har tid så hon kommer lösa det. Irritationen ändå kvar. Kommer in till Pia, Pia säger att hon och jag ska ses på måndag. Och? Och?? Vem bryr sig?? Ilska kommer bubblande. Jag ska träffa en läkare hackar jag fram mellan darrningarna på hakan. Jahaja, ja. Tyvärr, finns inga tider, får bli den sextonde. Nu, hat. Hat, hat, hat! Gråt. Gråt, gråt, gråt. Oj, säger hon. Hade du ketoner med ett värde på fyra sist du va här? Jag vet inte. Rikligt sa hon bara. Jag vet inte. Konstigt svarar hon, då borde du fått dropp. Det är ju inte bra för barnet. Dumma jävla kossa tänker jag. Dumma, fula äckliga kossa. Hat! Hat, hat, hat, hat! Hon tittar på stickan, och kvittrar att nu är det inte lika högt och det var ju bra.

Jävla skit. Fan! Jag är så jävla trött på detta. Det innebär att jag måste gå till vårdcentralen på måndag och träffa någon jävla random läkare där. Sen den sextonde måste jag träffa en ny läkare. Suck och stön, jävla kön!

Jag vet som vuxen att det är mitt ansvar att hålla reda på mina egna läkartider. Jag fattar att dem inte bara, vips, ska lösa allt när jag ställer till det. men jag hatar dem nu. Det tänker jag fortsätta med tills det går över. ketchup, ketchup, punkt!