Jag är så jävla kär i Henrik. Ibland tycker jag att det är alldeles overkligt att ha en sådan relation. Så fucking awsome att vara med någon. Att vara bästisar och fiender och allt däremellan. Ibalnd trötta på varandra och ibland trötta tillsammans. Dela och ha isär. Dynamik. Vi är så dynamiska. Jag brister ibland. Då håller han ihop extra hårt, som karlssons klister. Ibland ramlar han, då står jag som det stadigaste huset som den sista grisen byggde. Ibland är vi skitroliga och ibland svinigt ledsna.

Jag älskar honom så där som bara jag kan älska honom. Med min fin-fina kärlek.

Idag börjar som dem flesta vet socialdemokraternas extrakongress. Det pirrar lite i min mage. Det känns som att det här behövs. Jag har tvn på svt forum. Jag hör ord som får mig känna styrka i en tid som varit svår. I en tid som varit hårt kritiserad av både nära, kära och långt borta.

Jag har haft min spotify öppen och lyssnat på hoola bandoola band i sol från fönstret. Jag har färgat håret passande rött. Jag känner mig stolt att jag vet var jag hör hemma i en tid där det bara blir svårare, och svårare att bry sig om andra, sina medmänniskor.

Jag bryr mig.

Jag ska kolla upp något bra recept till ikväll. Jag ska gå och handla ingredienser och en fin bukett rosor som jag ska ha i helgen att titta på.

Jag är en arbetande socialdemokrat, and i love it. A lot!