Idag tidigt på dagen så ringde S mig. Med gråt i hennes röst. "Jannica är död."

Jag kan inte riktigt förstå att hur det fungerar. Det där med döden alltså. Finns. Finns inte. Det är så ologiskt att det inte finns en kedja av händelser som gör så att livet tar slut. Det är så konstigt att det inte måste rinna ut utan bara kan stängas av. Släckas.

Jannica och jag var kompisar på gymnasiet. Vi var ganska tighta kan man säga. Vi fortsatte inte att vara så nära kompisar för att det hände en massa saker som gjorde att vi blev osams. Grollet lade sig och vi kunde ses ibland. Men det var aldrig som när vi hade varandras ryggar och trodde att livet varade föralltid i solen. Jag kan inte riktigt reagera på detta än.

Just lay your head on my shoulder, dont worry about a thing baby girl im a souldier.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...