Idag har jag känslolivet på huden. det liksom sitter helt tillgängligt för alla att ta på. Jag gråter. Mest av glädje. Jag blir så rörd. Men när livet förändras så tänks det också på hur det varit ibland. Ibland när det varit tungt att bära ensammen. Det har mer än en gång varit svårt att vara ensam. Att hitta sin egen puls i ett liv som ibland inte känts som mitt. Att anpassa flowet i gången till kaoset som varit i mig. Den virvelvind som jag lyckats göra tam. Det har varit svårt mer än en gång. Jag har inte riktigt kunnat acceptera hur ont jag haft. Hur mördad jag varit i tid och otid. Det har inte riktigt gått av avtända allt det påtända i mitt liv jag haft. Det är över nu. Borta. För längesen. Nu är jag hemma. Men på vägen. På vägen hit som för alltid är en del av mig här jag haft så ont. Det har dragit så mycket kraft ur mig.

Today. Today.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...