Nu är den här. Mardrömmen.

Elvis har än så länge inte vaknat av Charlie's
skrik på kvällar/nätter.

Men igår gjorde han det.

Frustrerad liten kille satt och stönade och suckade i sin säng. Skitsur för att han inte fick sova i lugn och ro.

Tårarna bränner sönder mig innifrån.

Vad gör man?

Henke tvingar mig att åka hemifrån idag. Med Elvis. Så vi ska sova hos mina föräldrar idag. Jag ska gå och lägga mig med Elvis.

Fasen, fasen, fasen.

Blir det bättre? Kommer Charlie få ha INTE ont någon gång? Ljuset känns så avlägset. Stackars mina små fisar.

Gnäll, gnäll, gnäll.

Måste bara tömma ut.

Det är skoj också, inte bara hemskt.

Han sover som en stock nu och har fnissat på morgonen. Finaste lillaste liten.