Igår kväll somnade Charlie av sig själv. Utan skrik. Utan gnäll. Utan att vi gjorde något alls.

Vi hade kroppskontakt med honom hela dagen. Han kändes lugn och avslappnad. Märkte vi att han blev missnöjd så gick Henke runt med honom och gungade honom lugnt. Det kanske gjorde susen för vid tio när han blivit gungad en stund och han var mätt så la vi honom mellan oss under hans täcke. Vips så började ögonlocken bli tyngre och helt plötsligt sov han.

Då grät jag igen. Men den här gången av lycka.

Kan vara så att sempers-dropparna vi ger honom börjat funka, för magen krånglar inte alls på samma sätt.

Hur som så va det den bästa kvällen på jäääävligt länge.

Idag ska vi till min moster. Mys.