Men ack sån tur i kärlek. Inte bara sambo-kärlek. Familje-kärlek, kompis-kärlek, barn-kärlek, syskon-kärlek, egen-kärlek. Jag har så mycket kärlek runt mig som jag får ta del av. Jag verkligen känner hur älskad jag är. Det njuter jag av varje dag. Det gör inte mig något att jag inte är rik eller inte har det mest fancy jobbet eller inte bor i något fint område. Jag tycker att det är härligt att få vara jag faktiskt.

Det enda som jag känner att jag saknar. Vilket jag börjat känna nu sen jag blev maaama. Det är att jag faktiskt vill bo i ett hus. Det får gärna vara skruttigt och i renoveringsbehov, men gud vad jag skulle vilja ha en liten tomt som Elvispen kan få ranta runt på nästa sommar. Jag vill att det ska knaka lite i golvet när jag går på det. Jag vill kunna ha ytterdörren öppen så mina små prinsar kan få kissa i grannens rabatt och släpa hem smådjur till mig som dem jagat.

Jag älskar vår lägenhet, den är jättefin och jag bor mer än gärna här tills jag dör, men tänk vad min lantliga lilla tjej i mig vill bo i hus.