Nu har jag börjat förlika mig med tanken på att han inte kommer ut. Näe, så illa är det inte. Men det känns bättre. Jag är inte stressad över att han ska komma ut. Han får all tid han behöver. Lillbajsen.

Det är himlen att sova i sin egen säng. Så jävla mums. Sambo sover också bättre i vår egen säng. Vilket märks eftersom han har äventyr hela nätterna, pratar, skrattar, klämmer på mig, drar i täcken och stormar runt. Han är den härligaste som finns. På dagarna.

Tidigare idag:

Jag- Jag älskar dig. (Han står runt hörnet och har precis kommit ut efter en stund på toan)

Henrik- (Överraskad, men glad ton) jag älskar dig med! Jag tänkte på det när jag satt på toan!

Jag- (Skratt) det här ska upp på min blogg!

Henrik- Neeej, vaffaaaan!