Att börja jobba igen. Shit.

Har inte jobbat på ett och ett halvt år. Känns så skumt.

Men det kan inte vara mer energikrävande än att ranta runt med en galen snart ettåring. Omöjligt.

Jag är förväntansfull, rädd, närvös, spänd och alldeles snurrig.

Jag går omkring här hemma dagen innan jag börjar och tänker, smörgås, matlåda, busstider. När är tvättstugan öppen så jag kan hämta rena kläder? När börjar vi? När slutar vi? Hur fungerar dem nya banden? Som ett pirrigt kaos.

Hoppas att min kropp pallar att jobba så länge som möjligt och att jag slipper foglossning.

Nu, kaffe.

 

Ingrid

2 maj 2012 15:28

Det går nog bra. Du är som värsta skådisen med rampfeber ;))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...