Att börja jobba igen. Shit.

Har inte jobbat på ett och ett halvt år. Känns så skumt.

Men det kan inte vara mer energikrävande än att ranta runt med en galen snart ettåring. Omöjligt.

Jag är förväntansfull, rädd, närvös, spänd och alldeles snurrig.

Jag går omkring här hemma dagen innan jag börjar och tänker, smörgås, matlåda, busstider. När är tvättstugan öppen så jag kan hämta rena kläder? När börjar vi? När slutar vi? Hur fungerar dem nya banden? Som ett pirrigt kaos.

Hoppas att min kropp pallar att jobba så länge som möjligt och att jag slipper foglossning.

Nu, kaffe.