Suck.

Ingen bebis.

På utsidan av min kropp i alla fall.

Nu är jag less.

Jag gråter av fustration emellanåt.

Då kramar sambo mig och tröstar.

Men det hjälper föga att jag knappt kan andas för bebis tar all min plats i kroppen.

Jag längtar ju så efter honom, fattar han inte det? Det är ju därför det gnälls över att han inte kommer ut.

Vi underhåller oss bäst vi kan med filmtittande här i regnet. Spelar kort, lagar lite middag och skrattar. Gud, som vi skrattar. Jag kan knappt andas när sambo sätter igång och gör sig rolig. Det är härligt med det som vi har han och jag. Jag hoppas att jag får had det så hela mitt liv. Det skulle vara awsome.

Bild  med uppdatering lite senare. Sambo sover fortfarande, och jag vill ha en helkroppsbild, då behöver jag hans händer till hjälp.

Ciao!

 

mormis och ll

3 juli 2011 10:25

Vi hoppas också det blir snart!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...