Elvis. Min finaste lilla skatt. Jag lovar dig att du aldrig ska behöva krama någon om du inte vill det. Jag lovar dig att jag aldrig ska ge din kropp som tack för något. Jag lovar att aldrig tjata på dig att du ska krama eller pussa för att du fått julklappar. Inte ens mig. För du förstår min lillaste pys, att det ska man få bestämma över som man själv vill. Kramas och pussas ska man göra för att man vill det. För du förstår vackraste barn, att din kropp är ditt eget tempel och med det får du göra som du vill. Inte, och aldrig ska någon annan tvinga dig att använda den på ett sätt som du inte vill. Aldrig. Det är mitt mamma-löfte till dig. Och jag lovar att så länge jag andas ska jag försvara din rätt att säga nej. För din kropp är alldeles din egen.

Jag vet att när jag varit yngre så skulle jag tacka med fysisk tacksamhet. En manande knuff i ryggen om att tacka ordentligt för de fina skorna. Eller det fina halsbandet, eller någon annan fin present. Ju finare present, desto längre kram. Kanske att man skulle ge en puss också. Det fick mig att tänka att min kropp inte är min utan mina föräldrars tills jag blivit gammal nog att bestämma själv. Men då är vanan inne. Jag har kramat så många trots att jag inte velat. trots att jag haft ont i magen och tyckt att äldre luktat konstigt och varit obehagliga. Den där manande knuffen. Usch. Jag hatade det. Plus att det fick mig att tro att min kropp är till för andras förfogande. Det kan låta hårt, men jag hatade det verkligen.

Jag har velat kramas också. Ofta och mycket. Jag älskade att krama t.ex min moster Ingrid. För hon vet verkligen hur man kramas. Oj, vad jag kände mig älskad av henne. Jag var så omhändertagen. Jag kommer också ihåg min farbrors mjuka, mjuka och barnsliga kramar. Med lite bus, ett nyp i kinden eller en snärt på näsan. Det längtade jag efter kommer jag ihåg. Men jag kommer också ihåg dem på-tvingade kramarna. Det var dem som fick mig att tro att det är ok när en man ger mig en blöt, sliskig puss när jag var nio. För man ska ju tacka och kramas och pussas. Fast det är lite obehagligt.

Så därför, Elvispen så lovar mamma dig att du bestämmer själv över det som är ditt. Aldrig ska du behöva tacka med din kropp.

 

Ringring

4 september 2011 17:12

Oj, jag blev lite orolig först men det gick över när jag läste vidare och jag hoppas att du fortfarande gillar mina kramar för jag älskar dina. Jag tycker också att det är jobbigt när det ska kramas i tid och otid, speciellt när man inte vill och vissa gillar att peta, klämma och pussa på mig som om jag vore allmän egendom och det gillar jag inte.

Isabella

4 september 2011 17:24

Jag älskar att krama dig, och det känns fortfarande precis som när jag var en liten fjärt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...