Martin.

Vad ska jag ta mig till av all sorg som emellanåt bränner runt i mig. Sorgen. Usch den här sorgen.

Jag är inte säker på att vår vänskap, din och min, inte hade runnit ut i en fin sand på en vacker strand och blivit till bara alldeles härliga och starka minnen. Jag är inte säker på att vi ens setts igen. Vi kanske hade blivit dem värsta av fiender om du vandrat kvar här på jorden. Nu tror jag att det är ganska omöjligt, men ingen vet. Allra minst jag.

Det jag vet är att jag hade behövt veta. Jag har inte fått älska dig klart. Min kärlek som jag behöver visa dig skvalpar runt i mig ovisad. Jag behöver få skratta med dig. Jag behöver få säga skojiga saker så du fnissar med mig. Busa med dig och berätta mina innersta tankar och hemligheter. Jag behöver dina råd och ditt nickande.

Jag behöver dig.

Jag behöver oss.

I förrgår när jag och sambo var och handlade så kom den där människan som är så lik dig gåendes mot oss. En iskall sten släpptes jätte, jätte, jättehårt i min mage. För en hundradel av en sekund levde du igen. Sen kom jag på att det inte var du för att du är ju död och kommer aldrig mer tillbaka. Då bara andades jag häftigt och tårarna som tillhör dig kunde inte hållas tillbaka. Jag grät för dig. Ännu en gång. Sambo tröstade.

Jag vill att du ska vara vid liv.

Du måste finnas, du måste. Hur kan du då överge mig?

I mina minnen går vi berusade en vårnatt upp och ner för umeås gator. Hand i hand och skrattar. Vinglande och modiga efter att ha talat inför kongressen. Min fina, vackra, modiga Martin, Martin, Martin som gick upp först i talarstolen och stod upp för det som är vi.

Min fina Martin som jag kunde läsa utan och innan. Även fast du gömde dig och försökte skydda. Andades ut när det var bara du och jag. Slutade ljuga och berätta om det som var du. Jag saknar dig så.

Vi kanske aldrig hade blivit dem bästa av vänner. Men jag hatar dig för att du dog ifrån mig så att jag inte ens kan få försöka.

Jag hatar dig för att du dog.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej min fina Blogg. Förlåt för att jag gömt dig i mina understa mest nedgrävda tankar och planer. Jag har längtat så mycket efter dig. Jag har låtit vatten rinna under broar och tid har blivit en evighet. Jag behövde bli lite hel igen efter Charlie k...

Jag känner bloggens lockrop. Jag vill inte vara utan den, och nu har jag nog blivit tillräckligt lugn igen. Det var ett helvete att ta mig från trasig till relativt hel igen. Jag välkomnar mig. Och Dig! ...

Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi s...

Nu har jag nattat bebisen i vagnen i hallen. Förhoppningsvis får han sova ordentligt ett tag nu. För han har slutat skrika oss döva på kvällarna, men också slutat sova. Typ helt. Han vaknar till minst en gång i timmen. Gnyr, gnäller, vädjar till oss ...

Idag kommer det en försäkringsrådgivare till oss och ska prata försäkringar. Fan va vuxet. Tänk. Jag. Vuxen? Haha!...