Jag står mitt i ramljuset hela tiden. Utan undantag. Det ligger liksom lite i min natur att underhålla och leda. Ibland kostar det mer än det smakar. Ibland får det mig att vara sådär genuint lycklig.

Om det var någon som missat att jag jobbar med en hel drös asiater, så kan jag informera om det nu. Det känns som att vara mitt i Peking när jag jobbar. Både på gott och ont. En kollega till mig har varit där på semester. (Alltså, inte i vår produktion, utan i the real Beijing.) Hon kom tillbaka efter fyra veckor idag. Hon hade ny-tatuerade ögonbryn och diverse krimskrams med sig till sina asiatiska vänner. Hör och häpna, hon hade köpt en sak till mig med. Ett par broderade nylonstrumpor. Fråga mig inte var i helvete hon fått för sig att jag använder, inte bara nylonstrumpor, utan broderade nylonstrumpor. Men tänk, att hon på sin semester tänker på mig. Hon tänker att jag ska ha något när hon kommer hem. Jag blev så glad så jag bölade. Hon tyckte jag va totalt vrickad. Men det struntar jag i. Jag blev så himlans lycklig. Hon har gjort min vecka värd att vara i. Punkt slut!

Ungefär såhär ser de ut. Fast finare, ocu så står det kai yue på de. Undrar vad det betyder. Jag är en hora kanske. Eller jag smakar hallon. Hmm. Ska nog fråga.