Hej!

Igår var jag hos Saralaraliralura och fick lite färg på min hud. Svart och rött. Min första färg-tatuering. Den blev så himla awsome! Responsen fårn de som sett den har sagt något av förljande: Men tänk om de gör slut, varför gör man en sån och tänk om hon ångrar sig, den går ju inte att gömma direkt.

Så, min respons till dessa ärkenötiga frågorna lyder som följer:

Lilla du, bränner du foton när du gjort slut med en partner..? Om du varit tillsammans med någon lagom länge, har du förmågan att ändra på det förflutna..? Vad som än händer, så har jag och Henrik varit tillsammans tillräckligt länge för att det ska vara fint och värt det även om det tar slut om tio minuter. Det han gett mig under den här tiden gjorde så att jag ville föreviga honom på min kropp. Inte för att jag är totalt oförberedd på att det ska ta slut, men jag utgår ifrån att jag ska pressa ut hans smutsiga charmtroll till barn och jag utgår ifrån att jag tar hand om honom när han har demens och undrar var han är. Sen om det inte blir så , shit happens. No more, no less. Förlåt, men gömma den..? Näe, det finns andra saker jag vill gömma. Celluliter är lagom charmigt hörrö, och hängpattar lika så, samma sak med fula ärr. Jag gömmer mycket hellre sånt. Än något jag gjort av total lycka och kärlek.

Egentligen borde jag svara naivt:

Göra slut? Vi kommer aldrig göra slut. Ångra? Jag kommer aldrig ångra.

För sarkasm är mitt sanna kall här i livet förstår du. And thats that. Fucker!

Pssst..? Visst har Sara blivit duktig?