Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte vara tjock längre. Så mycket diggar jag inte mat eller annat så jag tycker att det är värt att vara tjock för. Nope. No more. Jag förstår att det kommer ta tid. Men jag har iallafall börjat. Jag tycker väl kanske inte att det är fult att vara tjock. Det är så nedrans opraktiskt bara. Jobbigt att gå, jobbigt att stå, jobbigt att sitta när valkarna trycker. Jag tänker inte vara tjock. Punkt slut. End of fucking story. jag kan gärna vara knubbig och kurvig och vad alla andra mysiga ord för mullig heter. Men inte mer än så. Mina trosor ska inte skära mig på mina höfter, jag ska kunna knäppa mina jeans, jag ska kunna gå i trappor utan att krevera. Så, ut med tjock, börja trampa trappmaskin!

Idag ska jag gå i solen enstund också, för det tycker jag om. Med min bästa musik i öronen. Melodisk ska jag spatsera. Jagjillare.