Jag har bytt arbetsuppgifter. Igen. Vart jag än hamnar lyckas jag på något underligt vis att göra mig oumbärlig. Det är ju inte meningen. Det liksom bara blir på det viset. Jag har iallafall fått komma tillbaka som förädlare som det så fint heter. Jag förädlar kakor. Sätter kräm på biskvin, chokklad på tårtor, o.s.v

Mitt jobb har ett dotterbolag i Norge som vi exporterar våra produkter till. De har haft en bakelse som heter gulerotsmums som producerats av att annat bolag i Norge. Vi skulle prompt ha hem den produktionen och göra de här i Sverige. Affären generar 10.000.000:- Jag förstår att man är angelägen. Men till vilket pris..? Man ställer om alla maskiner som är ungefär sen vi människor bodde i grottor och klubbade vår middag till döds. Maskinerna går knappt att ställa tillbaka till våra ordinarie körningar. Maskinerna löper amok. Faller i bitar, sätter sig snett, pumpar ojämt. Hostar, fräser och frustar. Som gamla saker gör när man pressar de till max. Hur som. Den nya kakan, morotsmums som översättningen blir. Ska man för hand stå och doppa i orange cocos. Jag har cocos på ställen jag inte själv visste att jag hade. Fy. Äckelpäckel. Jag har kräm i håret och på halsen. Krämen innehåller ost. Färskost. Gissa hur det luktar om mig just nu.

Jag är glad att jag kommit tillbaka. Känner mig hemma där. Plus att jag är så sjukt bra på det. Det gillar jag.