Skamsen är det absolut mest oproduktiva tillståndet att befinna sig i. Då händer det ingenting. Verkligheten ser ut som den gör, vare sig du skäms eller ej. Ånger, är till och med mer produktivt.

Att ta lärdom av dem besluten man fattar är det viktigaste. Vare sig läxan är hård eller lätt.

Det är någonting martyriskt över skammen. Att stå i ett hörn med dumstrut och skämmas. Titta, där står hon, jag hoppas hon skäms. All uppmärksamhet på apan. Stackars apan som står där i hörnet, henne är det synd om, alla kan se att hon gjort sig till åtlöje.

Skärpning och jävlar anamma är det som borde komma ur ett misstag, hur stort misstaget än är. Det är aldrig för sent att skärpa sig. Det är aldrig för sent att bättra sig. Det är aldrig för sent att ta makten över sitt liv. Det är alltid fel att skämmas. Det är ett slöseri, med andras tid och med sin egen energi. Gör något av den energin istället. Bygg upp det som rasat och förändra det som är skamset.

Ta av dumstruten och ta på dig en snygg mössa istället, för om man gjort bort sig så alla ser så är det väl fan så mycket bättre att vara snygg och visa att man lärt sig av sin läxa än att stå och trycka i ett hörn.

Vi har precis ätit klart frukosten, jag och fisen. Vi har det så orättvist bra han och jag. Nu börjar han dessutom bli såpass stor att jag kan busa med honom och han busar tillbaka. Vi har så kul.

Alltså vi har det skit också. det är ett helvete att jaga runt honom när han rullar från ena sladden till den andra för att tugga slita och dra. Ajabaja hela dagen lång. Men det gör mig ingenting.

Tänk va härligt sambo och bebis ska ha det när jag drar benen mot fabriken i maj igen. Å, vad dem kommer ha kul.

Köpte pipmugg till pys igår. Det går sådär med den ska jag tala om. Men fy fasiken va rolgt det är.