Jag hörde Petters nya singel igår. Och en gång till idag. Sen tre gånger till idag för jag är besatt. Jag är besatt av tönten Petter. Han som tror att han är yo och ganster fast han kommer från söder och nu bor i haninge, eller vilken jävla snobbförort han nu bor i. Jag kände mig stressad och svettig och panikig. (Jag vet att panikig inte är ett ord, så hold back on the komentarer nu.) Men så, förstår ni, kom hans låt på radion. Lugnet var ett faktum. Petter är som AD/HD-meddusin. Jag smälter bort som glass med honom i mina öron.

"Jag var ung du var yngre
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Den stunden satt jag fast i ett nät förtrollat bunden
Tappade hjärtat i knät
Kunde inte tänka logist eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns blev det tungt...

...Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart...

..Aldrig nått fram så jag älskar på avstånd
Nu är de mitt tåg och dax för avgång
Stiga på eller tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa tillslut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark"

http://www.youtube.com/watch?v=v8ZOPqu6tPY

Alltså, jag tycker att den är jättetöntig egentligen, men ändå så tycks den komma mig in lite i hjärtat. Jag så jävla mega <3ar Petter! Punkt slut, sen får det vara hur löjligt som helst.