Idag är en helt vanlig dag. Ni vet en sån där dag som bara passerar utan större intryck. Allt går på utan att man märker det. Jag är lagom trött och lagom hungrig. Varken röksugen eller inte röksugen. Skönt att få ha det normalt ibland.

Igår däremot var inte en av mina bästa dagar. Men det händer ju det med.

När jag och S delade framtid så kunde inte jag för allt jag eller någon annan ägde fungera ihop med henne. Jag kämpade sönder både mig och henne för att komma över och lappa och fixa och limma och hämta och trösta och allt däremellan. Men det gick liksom inte ändå. Hon tillintetgjorde mitt förtroende för henne. Det gick så långt att jag tillochmed ljög om att jag litade på henne för jag ville det så mycket. Jag tänkte att om jag låtsades tillräckligt länge måste lögnen bli till sanning. Som att jag lekte kurragömma med mitt svikna förtroende. Tji fick jag. Den hittade mig över-fan-i-mej-allt. När jag minst anade det så stod det är hånleendes, grön och slajmig och ville klänga sig fast runt halsen på mig. Det var fruktansvärt. Att älska en människa så mycket att jag skulle kunna leva för henne. Inte dö som många tror att det handlar om. "Jag skulle kunna dö för min partner/hund/förälder/etc." Dö är väl inget bedrift, det kan väl vem som helst. Att leva däremot, det är inte det lättaste. Jag älskade henne så mycket så jag levde under vidriga förhållanden för henne och mig. Hon också för den delen. Det var ingen pannkaka att leva med mig heller kan jag ju erkänna nu. Men jag har lärt mig. Jag har lärt mig att aldrig under några omständigheter göra om det. Aldrig, nävör ögänn.

Så, vad händer..? Jo, jag gör tvärtom. Jag träffar någon som jag vill leva med och som inte behandlar mig illa eller sviker mitt förtoende. Vad gör jag..? Jo då bestämmer jag mig för att det kan vara en bra idé att prova på att vara den som sviker. För ett förhållande måste ju tydligen bestå av en som sviker och en som blir sviken och sen låtsas att inte vara det. Jag är så rubbad. Tragik-komik på hög nivå. Nu försöker jag ju i och för sig laga det. Jag försöker gottgöra. (Hur man nu gottgör en otrohet? Kom, häng med, jag öh.. Bjuder på glass!) Det är tur att jag är lite självmedveten iallafall. Jag fattar ju iallafall efteråt att det är hyss jag pysslat med och varför. Så jag vidhåller det jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag är inte längre en sådan människa. Jag har bestämt mig för att ändra det. Så det så!

Adjö!

Korv med brö´!