Nu är jag slut. Bensin-mätaren blinkar och piper att jag bara har ex antal meter kvar innan jag lägger mig ner och självdör. Att jobba som jag gör tar fan kol på mig. Jag pallar inte trycket. Känner mig som askungen.

- Stackars Askungen.
- Knappt har hon en stund att vila,
- Ropar dom och hon får ila
- "Kom genast hit, kom genast hit"
ASKUNGEN!?

Hela dan får jag arbeta, jag får jobba, jag får streta, putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma! Här jag putsar, där jag sopar, så snart dom inte ropar, det är ju jag som knogar tills jag blir alldeles virrig, darrig, stirrig.
 

- Raska på nu, dumma flicka!

Jag och Herr bättrehälft blir sambos i slutet av denna månad, förhoppningsvis. Om alla sköter det de ska och allt går som det borde. Det stressar ju också livet ur mig. Fan, det gick ju så himla åt skogen sist. Jag har aldrig trott att jag tagit stryk av tidigare förhållanden. Men det har jag. Alldeles mörsad och köttad inuti är jag. Jätterädd. Så länge jag har kvar åtminstone en fot på planeten så klarar jag mig. Det gör jag ju alltid.

Henrik..?

Jag älskar dig i detta liv.

Och rakt in i nästa.

Klart slut!

Varulvstjut!

K