Nätterna passerar utan större förmåga att kunna sova.

Igår va en sån dag när kroppen bara inte ville samma som jag. Ont överallt. Försöker tänka positivt och att jag vet att det snart är över. Men ibland är det så jävla slitigt att ha ont. Blä.

Idag har vi provkört vägen till förlossningen och vet var vi ska parkera och lite så. Känns underbart.

Lite ljus i denna låååååånga tunnel.

Plus att man vet vad som komma skall, vilket gör att mini är så efterlängtad nu.