I tisdags var vi på öppna förskolan. Det kändes ok. Inte jätte-kul, men ett bra alternativ.

Igår och några dagar innan har Elvis tyckt att det verkar vara en bra idé att vakna klockan halv fyra, eller halv fem. Jag bröt ihop av att inte få sova. Jag måste amma honom typ fem, sex gånger per natt. Jag är slut. De sista två månaderna av graviditeten vakande jag sju gånger per natt för att kissa, så man kan säga att jag inte sovit på typ ett halvår.

Jag vill bara sova.

I ett jätte-mörkt rum.

Hela natten.

I en gudomlig säng.

Nog om sömn, för det lär inte hända på ett tag.

Jag pratade med sambo om att jag vill hålla hans hand och va med bara honom. Pussas och fnissa och dricka lite vin. Så jag lyfte på luren och ringde min livlina Moster Ingrid. Hon kommer som Mary Popins nästa fredag så jag och Hanky  ska få äta middag i stan. Fina, fina hon. Det känns så skönt att det är hon som har Elvis första gången. Plus att det känns tryggt att dem är här hemma så kommer vi hem sen. Å, vad jag längtar.