Sambo jobbar skit-tider denna vecka. Han jobbar tolvtimmars-pass fem dagar i rad. Så det enda vi gör tillsammans är att sova. Han är grönsak när han kommer hem.

I natt när vi sov så klappade han på mig och höll om mig. Det brukar han inte göra. Det var så fint.

Megalomani- Storhetsvansinne, vanföreställning där man uppfattar sig som genial, förnäm, talangfull eller utkorad.

Vanföreställning- Tankevilla, orimlig föreställning som inte kan korrigeras på logisk väg.

Jag börjar tro att fler än en som finns runt omkring mig (och runt nära till mig) lider av svåra personlighetsklyvningar och vanföreställningar. Jag hänger fan inte med i människors sätt att svänga runt sitt humör och sina åsikter. Hjärnan blir helt slut. Vad är det läskiga med att vara konsekvent? Det måste ju vara ännu mer jobbigt och läskigt att hela tiden virra och veva fram och tillbaka med vad man tycker?

Anywho, nog om det nu.

Mina dagar ser mer och mer härliga ut nu faktiskt. Vaggar runt på olika äventyr eftersom att jag "slutat" spy. Drar iväg till mamma, picknick med Anna, lunchar med pappa med fruga och bara allmänt trivs i livet.

Skulle sitta fint med en fet jävla "pottmånnäää" också, men ej ett krav. :)

Har ju mammas lilla hund här på besök nu, så jag kommer ju faktiskt ut på fin-fina prommisar tre, fyra gånger om dagen. Lovely.

Mytomani- Sjuklig benägenhet att ljuga och förvränga verkligeheten.

Psykopati- Personlighetstyp med bristande empati och impulskontroll samt benägenhet att inte acceptera sociala normer.

Idag regnar det. Men det gör ingenting, för jag har solsken i mig.

Igår kom jag hem efter en ljuvlig helg hos mor. Vi var och tittade på Petter. Fnissade runt som bara hon och jag brukar göra. Bussresan hem gick på ett ögonblick kändes det som. Har lånat med mig mammas snygga hund hem. Hon kommer bli lysande sällskap och spark i rumpan så jag går ut och går.

Idag ska vi hämta spjälsäng. Som snälla bror haft som vi ska ha nu. Tjoho.

Denna helg som börjar med fredagen den 13.e ska sambo vara gräsänkling för första gången på ungefär fyra månader. Det känns spännande för mig att åka iväg och hitta på saker utan honom. Det händer så sällan. Han tycker det ska bli skitkul att vara själv. Det förstår jag verkligen. Jag är ju själv hela dagarna och tycker det är ganska awsome.

Så, i helgen ska jag till min mamma. Vi ska gå och titta på Petter. Petter har varit min idol och kärleksobjekt sen jag va tretton. När andra drömde om att gifta sig med Nick i backstreetboys, så drömde jag att en dag ska jag få vara Petters tjej. Jag hade (har) en riktig star-crush på honom. Lyllos mig som ska få se honom för miljonte gången. Lyllos mig att han fortfarande spelar och dessutom blir bättre och bättre.

Jag håller tummarna för att illamående och smärta under morgondagen håller sig på replängs avstånd. Minst!

Det är ett jävla gnäll på mig. Jag skiter i. Gnäll du. Att det är du som ser dum ut, rör inte mig i ryggen. Jag är inte den du skylla på för din egen dumdristighet. Om du vill lura dig själv med att tro att jag är upphovsmakaren till din oro, din osäkerhet, ditt hat, din sorg, so just keep looking, för jag kan inte ta på mig ansvaret för det. Det lät inte så illa från din stereo förut. Jag vet jag varit osmidig. Jag vet jag varit oförsiktig med min mun och sagt konstiga saker ibland. Men jag är inte den som smyg-läser här. Jagär inte den som skäller på omvägar och hatar i smyg men ändå, trots det hatet kontrollerar.

Jag är lycklig i mitt liv, vill inte byta en endaste sekund. Vill inte leva som du tror att jag vill. Du kan fortsätta leva genom att leta runt här efter saker att bränna på elden i dig med. Det får du göra som du vill. Men aldrig ett fucking jävla ord om mitt beteende igen, fattar du? Dubbelmoral, det stinker om den. Den gör så att din vackra personlighet ruttnar. För du är en sjukt vacker människa. Inte som en miss usa, utan som en världsföräldere som aldrig tvekar på att hålla en svag i handen.

Du är välkommen här. Är bara så jävla besviken på hur du hated på mitt beteende, trots att jag aldrig spelat fult. Sen spelar du ett spel som är värre. Det gör mig förbannad, för du är som en femåring då. Jag slutade bry mig om femåringar när jag började på förskola. Grow the fuck up!