Ja, det här med att somna i vagnen gick sådär. Jag fick panik efter fem minuters skrikande och tänkte "herreguuud, han kan ske är för liten. Jag kanske inte kan pressa så här hårt från början??". Så vi va på bvc igår och idag. Då frågade jag hur vi ska göra. Idag har jag gjort det helaste dagen, och nu sover han i sin säng.

Det som behövs är självförtroende.

Det här ju lyst med sin frånvaro ett tag nu.

I mitt huvud har det mest snurrar runt en massa "värdelös, jag är värdelös, världens sämsta mamma, ingen vill ha mig, så jävla dålig, osv, osv, osv".

Heja mig.

Heja oss.

Finaste Henke-pappan också.